Bild och ord, språkcafé och lite Facebook

Under en resa till vänner i Sverige blev jag inbjuden att vara med på ett språkcafé för asylsökande ungdomar. Här ställde frivilliga vuxna upp, bland annat pensionerade lärare, för att på olika sätt hjälpa ungdomarna. I diskussioner fick ungdomarna träning i att muntligt använda svenska. Man hade också laddat ner och kopierat arbetsblad ur Bild och ord från min webbplats. Arbetsgången följde förslagen i handledningen. I rutan längst till höger skrev man in orden till bilderna på svenska men också på sitt eget modersmål. Ungdomarna uttalade orden både på svenska och på sitt modersmål. En pojke, som jag satt tillsammans med, ville höra hur jag uttalade ord som han sade på sitt modersmål. Jag fick upprepa uttalet flera gånger innan han var nöjd med mig. Vid bilden av DEG på arbetsblad BoO:3 ville han förutom ordet deg också veta vad alla de andra detaljerna på bilden hette på svenska. Ungdomarna fick orden de jobbat med också som hemläxa.

Under senare tid är det många besökare på min webbplats som laddat ner Talträning – r. Jag är förstås glad om träningsprogrammet för ett rullande r fungerat trots att det till stor del är hemmagjort men tillkommit i samarbete med de yngsta eleverna i skolan. Mina erfarenheter visar att det initialt är viktigt med övningar där konsonantförbindelsen dr finns med. D:et är med för att placera tungan på rätt plats vid övre gommen. Övningen med att starta det gamla bilskrället är här en bra övning.

En av mina r – elever fick i hemläxa att hitta ord med konsonantförbindelsen dr. Följande gång vi träffades kom flickan och berättade glatt att hon kommit på två ord med dr: händren (dialektalt för händerna) och tändren (tänderna). ”Jättefint!”, var min kommentar.

Jag förstår mig inte på alla moderniteter vad gäller sociala medier, men tyckte ändå att jag kunde försöka hänga med på ett hörn. Sonen Johannes hjälpte mig att sätta upp en sida på Facebook. Och kan man tänka sig, där ute säger sig nu 78 personer gilla mig. Ja, eller kanske det ändå hellre är mitt material man gillar, inte mig personligen. Tack i alla fall alla ni som tryckt på Gilla knappen! En som dock ännu inte klickat in sitt gillande, men som jag vet gillar mig, är barnbarnet Klara Maria 2½ år. Det som gör att Klara Maria gillar mig är bland annat då jag för hur mångte gången som helst läser ”Titta där, sa Pulvret”. En annan favorit är då jag jagar henne med en grön plastspindel ända tills orken hos farfar tryter och jag konstaterar att jag småningom borde börja tänka på att lämna in en pensionsansökan också för bisysslan för rollen som grönplastspindeljaktledare.