Fyra toner på dragspelet – Läsförståelse åk 3 och litet nostalgi

Fyra toner på dragspelet – Kartläggning av läsförståelsen i åk 3, ett nytt och normerat finlandssvenskt prov. Vill man jämföra resultatet i den egna klassen med de normerade resultaten skall provet hållas inom november månad. I handledningen finns anvisningar för genomförandet och all statistik. Här finns också två intressanta kapitel: ”Hur stödja elevernas läsning?” som handlar om läslust och läsförståelse och är skrivet av Anna Slotte-Lüttge, docent i pedagogik och Lotta Forsman, docent i språkdidaktik. Det andra kapitlet har rubriken ”Läsförståelse ur en klasslärares perspektiv” och är skrivet av klasslärare Sigrid Ekholm.
Texten till provet är skrivet av författaren Yvonne Hoffman.

Fyra toner är det tredje läsförståelseprovet som Anki, Nea och jag har jobbat fram. Vi började 2006 med Ida och Filip, för åk 5, och tyckte nog till en början att vi tagit oss vatten över huvud. Provet var klart för publicering 2010.

Sedan följde provet Frida och djuren, åk 2, som publicerades 2013 och så nu 2014 Fyra toner. Under den här perioden har vi också publicerat två prov för kartläggning av rättstavning, dels KSS åk 2, dels KSS åk 5. Tack vare Ankis fina insats som projektledare och det goda samarbetet inom arbetsgruppen har vi, som jag ser det, kommit fram till ett bra resultat.

PS Januari 2018: Alla proven finns samlade på förlaget Lärums webshop.

För mig personligen känns det också som om de här proven får bli de sista jag medverkar i vad gäller utgivning av nyproducerat material.

För det är ju ändå så att jag började jobba som ambulerande speciallärare i Vasa år 1968 med sju skolor som jag varje vecka skulle besöka, ibland flera om dagen. I dag har jag hunnit vara pensionär i 11 år. Materialet på webbplatsen ska jag förstås fortsätta bevaka och vid behov uppdatera. Till min hjälp har jag min enormt duktiga webbmaster, sonen Johannes i Berlin.

Jag vill i det här sammanhanget tacka alla som besökt/besöker webbplatsen och Facebooksidan. Det känns otroligt fint att få dela med mig av mina erfarenheter och kunna konstatera att de grundläggande färdigheterna i läsning och skrivning fortfarande uppskattas trots konkurrensen från de moderna hjälpmedlen. Men som jag sagt tidigare: Grundläggande färdigheter är mer eller mindre en förutsättning för att man sedan ska kunna använda mycket av det nya. Under innevarande hösttermin har webbplatsen hittills haft 14000 Unique Visits och 38000 sidvisningar.

Mycket har förändrats sedan jag började jobba som speciallärare. Då fanns det t.ex. mycket litet material avsett för specialundervisningen. Ofta var undervisningsutrymmena under all kritik. Och ny som jag var, vågade jag inte säga ifrån. På en skola var jag förpassad till en skrubb. För att få det att fungera föste jag först in eleven, tog in ett bord och kom in sist själv varefter jag stängde dörren. Otroligt stimulerande inlärningsmiljö, eller…?
På vinter skulle jag köra över isen till en skola men kunde ibland konstatera att flödvattnet vid den andra stranden var för djupt varefter jag fick vända om, köra tillbaka och ta mig till skolan via en lång omväg.

Min undervisning uppskattades heller inte alltid. En pojke kom och berättade att pappa tycker att jag lär mig plus och noll hos Kjell. Pojken visste nog inte vad detta med plus och noll betydde men jag visste ju att pappans betyg för min undervisning var plus minus noll. Med andra ord, ingen höjdare vad betyget beträffade.

Så var det förnäma pappan (konstigt att det ofta var papporna som gnällde) som ville få hjälp med dottern som inte kunde artikulera ett riktigt s. Förnäma fadern trodde antagligen att jag förvaltade övernaturliga krafter som i en vink skulle få dotter att uttala det riktiga s-et. När så inte hände kom förnäma fadern och undrade om jag kunde rekommendera någon privat lärare som kunde ta sig an dottern. Det som fadern inte förstod, och som jag inte förstod att han inte förstod, var att dottern var mycket blyg och att innan hon och jag kunde och vågade börja apa oss framför den stora spegeln och se var vi hade tungan osv, så måste jag först skapa ett förtroende mellan oss. När förtroendet var upprättat gick övningarna som en dans. Och snart kunde dottern artikulera ett fint s. Då kom förnäma fadern och uttryckte sin uppskattning över den fina undervisning jag bedriver. Den komplimangen gav jag inte mycket för.

Mera information om de olika kartläggningsproven får man genom att klicka på pärmbilderna här på webbplatsen.

Jag önskar er alla en trevlig fortsättning på hösten och tror att jag kommer att återkomma med mera nostalgitrippar i samband med en uppdatering.