God Jul och Gott Nytt År

Så här inför jul tänkte jag bespara er från allt pedagogiskt prat och i stället dela med mig litet av årets julförberedelser.

Hos oss tillverkar vi egna, dubbelvikta julkort som ryms i ett vanligt kuvert. På kortets framsida har jag fått förtroendet att skriva själva julhälsningen med min finaste söndagsstil. Inne på kortets tredje sida har årets motiv blivit en stiliserad julgran som jag klippt ut i grönt, litet styvare papper. Granen har fått en guldstjärna i toppen. Ett alternativ till granen är ett pressat eklöv, limmat på samma sida med skaftet uppåt. Också lövet har fått en guldstjärna i toppen. Med litet fantasi får man också eklövet att bli en fin julgran. Roligt att få skicka iväg de hemmagjorda korten till nära och kära. Och att få sätta dem i postlådorna hos grannarna där vi bor.

Jul och musik hör intimt ihop. Litet speciellt blir det för oss körsångare som den här julen ska uppträda med kantaten ”Wie schön leuchtet der Morgenstern” av J.S.Bach. Vi framför den första delen och den avslutande koralen. Framförandet sker i direktsändning i finlandssvensk tv på juldagsmorgonen i samband med julottan.

Också fastän vi har fint stöd av en orkester är kantaten utmanande, i synnerhet för oss tenorer. Vet inte hur karlarna var skapta på Bachs tid, men nog är det så att man får pina sin vackra stämma nu för att klara alla höga toner. För amatörer, som vi är, brister det främst i en bra sångteknik. Vi tenorer drillar på bara ett par tonsteg under det höga c som Jussi Björling drar till med i sin tolkning av ”O helga natt”.

Och så är det det här med pauserna. Det svåraste i sådana här sammanhang är just pauserna. I och för sig är det inte svårt att vara tyst. Det svåra ligger i att veta när man ska komma in igen efter pausen. Det värsta är att komma in för tidigt. Det är faktiskt direkt pinsamt. Allt löser sig bra om dirigenten är på alerten och viftar in folk när de ska börja sjunga igen efter en paus. Men alltid är inte heller dirigenten att lita på. Jag brukar försiktigt stampa takten för att vara säker på när det är dags att igen börja sjunga. Kantaten har jag övat ganska flitigt genom att sjunga med allehanda körer på YouTube.

För några år sedan fick jag i julklapp en biljett till en konsert i Thomaskyrkan i Lepzig. Jag skulle få var med om uppförandet av Bachs Matteuspassionen framförd av bland annat den berömda gosskören vid Thomaskyrkan med anor från 1200-talet. Det var en av de finaste musikupplevelserna jag varit med om. Bach själv var kantor vid Thomaskyrkan under åren 1723-1750. Roligt att nu få återknyta bekantskapen med Bach genom att få sjunga med i hans kantat.

På tal om julklappar, den här gången till barn och barnbarn: Varför inte byta ut en och annan pryl mot en trevlig bok!

Tack för alla gilla-markeringar och besök på webbplatsen. Jag önskar er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År.

Kjell