Babypoesi, språkstimulans i Berlin och litet skrivstil

Vid stadsbiblioteket i Nykarleby har man initierat träffar för barn i åldern 0 – 1 år som samlas en gång i veckan med sina respektive föräldrar. Man sjunger, rimmar och ramsar och föräldrarna läser dikter för sina barn. För att skapa trygghet för både baby och förälder har varje tillfälle samma inledning, dvs en välkomstramsa som följs av en dikt. Träffarna avslutas också på samma sätt varje gång: Bebisarna vaggas i famnen och man sjunger Ro, ro barnet. Ett fint initiativ för att också de allra minsta barnen på det här sättet blir uppmärksammade. Hittills är det bara mammor som dykt upp på träffarna med sina småttingar men planer finns att också engagera papporna, kanske då med fokus på babyboksprat.

Har besökt barnbarnet Arvid, dryga året gammal, i Berlin. Här råder det minsann ingen brist på språklig stimulans. Både mamma och pappa sjunger, läser, rimmar och ramsar med Arvid. Pelle Svanslös böckerna ,0-3 år med hård pärm, är bland favoriterna. Böckerna har flikar som barnet får vika upp. Det här tycker Arvid är roligt. Det blir en träning av finmotoriken och så får han lära sig hur man bläddrar framåt i en bok. En av Arvids favoritsånger är I ett hus vid skogens slut. Här går det bra att med rörelser, knackningar och gester visa vad det är som händer i sången.

Under en resa med tunnelbanan i Berlin såg jag till min glädje en mamma med sin dotter som satt och läste högt ur en bilderbok. Dottern, som kanske var i treårs-åldern, ville att mamman hela tiden skulle förklara saker som hon läste. Boken handlade troligen om djur för då och då kom det konstiga djurläten från mamman som dottern sedan upprepade. Och roligt hade båda. Vad lära vi härav? Jo, att språkstimulans kan förekomma litet varstans, inte bara i hemmet.

Det kan tyckas att jag här på min webbplats tjatar onödigt mycket om den språkliga stimulansen. Jag gör det eftersom jag verkligen tror att en tidig stimulans av språket kan förebygga eventuella problem med läsning och skrivning längre fram. Det är också högst sannolikt att intresset för böcker och läsning startar i och med stimulansen.

På min webbplats finns skrivstilsövningar. Jag gjorde övningarna då det ännu var obligatoriskt att barnen skulle lära sig skriva skrivstil vid sidan om textade bokstäver. I dag tränar barnen inte längre skrivstil därför att man anser att detta upptar onödig tid av skolgången.  Jag hade tänkt ta bort skrivstilsövningarna från webbplatsen, men eftersom det fortfarande är många som laddar ner dem, får de stå kvar.

Stilen jag använt i övningarna följer de normer som gällde för handskrift i de finländska skolorna fram till dess att man slopade skrivstilen. Också om man gör övningarna och skriver som i förskriften, så är det naturligtvis så att en handskrift efter hand formas till en personlig stil.

Ett viktigt kriterium vad gäller handstilen är, vilken stil man än använder, att den ska vara läslig också för andra än enbart  för skribenten själv. Och visst kan jag tycka att det gärna fortfarande får förekomma handskriven text som motvikt till alla de digitala texter som översvämmar vår vardag.

Nedan ett par exempel på olika handstilar. Först ett födelsedagskort av min mormor. Hon hade en sirlig och vacker handstil. Nu, 66 år senare, skriver jag själv ett kort till barnbarnet Klara Maria. Det är inte viktigt om allt är perfekt vad gäller stilen och bokstävernas utformning. Huvudsaken är att budskapet går fram. Farmor har broderat.

Vi brukar alltid uppvakta våra nära och kära med liknande hemmagjorda kort med broderimotivet anpassat efter mottagaren.

Med önskan om överseende för att inlägget blev långt.  Hösthälsningar, Kjell

Kortet jag fick av min mormor då jag fyllde 9 år

Kortet till Klara Maria som snart fyller år.