Reflexioner kring läsning och skärmtid

En journalist på vår lokala tidningen berättar i en kolumn om hur han som barn väntade med spänning på att det skulle bli fredag. Detta var dagen då Kalla Anka damp ner i postinkastet. För att ytterligare förgylla stunden med Kalla Anka gick han till närbutiken och köpte ett par syltgrisar. Sedan var det bara att sätta sig att läsa och mumsa av hjärtans fröjd.

Man brukar säga att det viktigaste inte är vad barnen läser utan hellre att de läser. Då kommer man in på frågan hur man skall få barn som inte tycker om att läsa ändå kunde bli inspirerade av läsning. Jag tror att det måste bli en mycket individuell bedömning där man utgår från vad ett barn, en elev, själv är intresserad av. Jag har i ett tidigare inlägg berättat om pojken i åk 5 som inte tyckte om att läsa men som jag fick intresserad via hans intresse för motorsport. Det är ofta pojkar som blir satta i fokus då det gäller ointresset för läsning. Nu har man dock på olika håll försökt fånga upp pojkar genom projekt som utgått just från deras intresse för olika typer av fordon, ibland tvåhjulingar men också allehanda fyrhjulingar.

För att öka intresset för läsning har samarbetet mellan biblioteken och föräldrarna nu också aktualiserats i våra trakter. Biblioteken gör listor på böcker för olika åldrar och i olika kategorier som stöd för föräldrarna. Det här har jag själv tidigare gjort som ett komplement till ”Kom så läser vi”. Jag är tacksam för hjälpen med listan som gjorts av en av bibliotekarierna på det lokala biblioteket.

Så några ord om det digitala inslaget i skolan. Vi lever i en värld där det digitala inslaget är stort och fortsätter att växa. Då är det ganska naturligt att det digitala också får plats i skolan. Jag tror att både det digitala och utvecklandet av läsfärdigheten och intresset för läsning kan gå hand i hand. Men man bör också vara observant på eventuella nackdelar vad gäller det digitala. Hänvisar gärna till inlägget från 10.01.2023 där också Iida Rauma framför viktiga tankar om läskunnigheten.

I en av skrivstilsövningarna, ”Boken om Johannes”, har jag beskrivit hur vår yngre son Johannes i unga år satt och pillrade på sin Commodore 64. I dag jobbar Johannes som programmerare. Så för Johannes del var det nog det tidiga intresset för det digitala, både hemma och i skolan, som ledde till jobbet som programmerare. Intresset för det lästa ordet både i form av skönlitteratur och facklitteratur har ändå för hans del fortsatt vara stort.

Som jag tidigare nämnt, sjunger jag som tenor med i en blandad kyrkokör. Det är inte så mycket för det kyrkliga jag är med utan mera för att få sjunga melodiösa koraler och liknande tonsatta av Bach, Händel och andra mästare. Det torde dessutom vara bra för att hålla det intellektuella i någorlunda form genom att lära sig nya sånger och min egen stämma. Huruvida det stämmer att man lever längre som körsångare återstår att se.

Jag ber om överseende för de många hänvisningarna till gamla inlägg som säkert många av er läst tidigare. Det känns i alla fall relevant att få hänvisa till inläggen också nu.

Varma hälsningar,

Kjell