Att språkleka och användning av läsprov

Läste boken ”Språkleka i förskolan” av Catarina Sjöberg och blev glad över de många förslag till lekar och övningar som Catarina ger för att stimulera språkutvecklingen hos förskolebarnen. Jag har själv inte jobbat i förskola men ändå haft ett nära samarbete bland annat för att göra övergången förskola – skola så smidig som möjligt med särskild tanke på de barn som behöver fortsatt stöd då de börjar skolan.

I boken poängterar Catarina Sjöberg saker som också jag som speciallärare på lågstadiet helt instämmer med. Till exempel att ett stort ordförråd underlättar barnets möte med det skrivna ordet. Ett stort ordförråd får barnet genom en tidig stimulans av språket där bland annat högläsning ingår. Vikten av att läsa högt för och tillsammans med sina barn har jag påmint nyblivna föräldrar om i häftet ”Kom så läser vi!”  Catarina kommer att dela ut häftet bland de föräldrar hon möter i sin region (Halland). Boklistan, som finns som bilaga till häftet, kommer snart att bli uppdaterad.

En besökare på min webbplats frågade om jag tycker att en elev med svenska som andra språk ska få mer tid än de 10 minuter som är angivet för genomförandet av Ingvar Lundbergs läsprov ”Vilken bild är rätt”. Provet är en enkel klassdiagnos för bedömningen av läsförståelsen i åk 2-3.

Jag tycker att man bra kan låta en elev med svenska som andra språk få längre tid på sig att genomföra provet. Det samma gäller elever med olika inlärningsproblem, t.ex. läs- och skrivsvårigheter. Specifikt här gäller ju att få en bedömning av läsförståelsen, inte hur snabbt eleven genomför uppgifterna. Att beakta tiden som en av variablerna vid bedömningen är kanske närmast tänkt att gälla elever med svenska som modersmål.  För bedömningen av provet för elever med svenska som andra språk eller inlärningssvårigheter är alltså, enligt min bedömning, de normerade värdena av mindre betydelse. Provet kan med fördel upprepas igen efter en tid för att se hur eleven utvecklats i sin läsförståelse.

Ett läsprov som jag använde mycket var Rikard Lindahls läspov H4. Provet är normerat redan på 50-talet för olika årskurser och skilt för flickor och pojkar. Provet är enkelt att administrera och genomförs individuellt. Eleven ska under en minut försöka avkoda så många ord som möjligt.

Jag tog ibland in elevernas läsning på band och analyserade sedan allt i lugn och ro hemma. Än i denna dag kan en av våra vuxna döttrar en stor del av provet utantill efter att ha lyssna på bandupptagningarna som pappa höll på med. I den här studien finns H4 omnämnt.

Jag blev glad då jag läste igenom valda delar av studien från Linnéuniversitetet i Kalmar-Växjö eftersom studien stöder en läsinlärning som går från de enskilda fonemen och motsvarande bokstavstecken till större helheter. Se ett tidigare inlägg som belyser detta och varför inte (igen?) ta en titt också på min tågmetodik.

Hälsningar, Kjell