Enkel kartläggning av matematikkunskaperna hos nybörjaren

Den här kartläggningen har jag använt under inskolningsperioden i åk 1 (de första veckorna av höstterminen). Det är visserligen en mycket enkel kartläggning men kan trots det visa vilka elever som redan vid skolstarten bör uppmärksammas vad gäller matematiken.

Kartläggningen sker individuellt och muntligt i en lugn och trygg miljö. Protokollet förs diskret. Eftersom jag jobbade som kompanjonlärare i åk 1 de första veckorna av terminen kände eleverna mig, vilket skapade trygghet.

Kartläggningen genomförde jag praktiskt så att eleven fick sitta på ena sidan av bordet och jag på den andra. Jag presenterade uppgifterna i den ordning de finns på pappret. Efter varje uppgift finns ett tomt streck där jag antecknade elevens svar. På den tomma raden längst till höger antecknade jag sedan 1 = rätt svar, 0 = fel svar. Ibland kunde en fråga som t.ex. I/2 upplevas som abstrakt och då hjälpte jag genom att konkretisera frågan: ”Om du har tre pennor och får en till av mig, hur många pennor har du då?” Alla frågor ger en poäng förutom II/3 som ger två. Max poäng för I och II ger alltså 10 poäng.

Det viktigaste med den här kartläggningen är dock inte antalet poäng. Det viktigaste är att få en bild av hur eleven tacklar de matematiska utmaningarna samtidigt som jag som lärare får lära känna eleven på ett individuellt plan. I provsituationen gäller det att uppmuntra eleven och visa att han/hon får känna sig trygg.

Då jag började använda kartläggningen fanns det elever som inte visste om de kunde få använda fingrarna till hjälp då de skulle göra sina uträkningar. De försökte bland annat gömma händerna under bordet för uträkningarna. I fortsättningen sade jag alltid direkt till eleverna att de gärna fick använda fingrarna till hjälp om de ville.

I uppgift II/3 finns myntenheten euro men det går lika bra att använda annan myntenhet, allt är ju muntligt.

Gissningsleken har jag reviderat vid flera tillfällen. Dess ursprung känner jag tyvärr inte till. Jag har genomfört uppgiften så att jag tagit fram sju små klossar, två tomma askar och en lapp med siffran 7. Eleven har först fått räkna klossarna högt. Sedan har jag visat kortet med siffran 7 = antalet klossar. ”Nu ska jag gömma de här sju klossarna i de här tomma askarna” och vände mig bort. Sedan placerade jag askarna på vardera sidan om lappen med 7. ”Nu får du gissa hur många av de sju klossarna jag har gömt i den här asken”. Pekade på den ena asken. ”Nu får du också gissa hur många klossar jag har gömt i den här andra asken”. Pekade.

I de tomma rutorna nere på sidan antecknade jag det antal klossar som eleven nämnde. Eleven fick gissa fyra gånger. Om eleven inte kom på något förslag så hjälpte jag till genom att säga tex: ”Om det är fem klossar i den här asken, hur många är det då i den här andra”? I början gav jag poäng för antalet rätta lösningar. Senare ändrade jag bedömningen till förstår / förstår inte. Har eleven förstått uppgiften så måste summan av det parvis föreslagna antalet klossar alltid bli sju.

Vi kollade förstås alltid också hur gissningen hade utfallit genom att öppna askarna. Det var viktigt med en positiv feedback. Så därför, om också bara den ena av askarna innehöll den mängd klossar som eleven föreslagit, så berömde jag henne/honom. Längst nere på sidan ringade jag sedan in förstår eller förstår inte och överförde det samma till första sida. Det är alltså en bra idé att kopiera gissningsleken på protokollets andra sida.